charliedontsurf

Jag har nu tragglat mig igenom nästan hela "The edible woman" av Margaret Atwood och ingenting av egentligt värde har hänt. Det hela är snarare en orgie i metaforer kring samhällsmönster, konsumtion och feminism med en detaljmani liknande den hos en klockmakare. Resultat blir en bok i något mästrande ton med övertydligt budskap, detta går igen även i boken "Oryx & Crake" av samma författare med undantaget att handlingen i den boken har ett helt annat tempo och flyt. Den borde ni läsa.

I dag såg jag något som så ofta äger rum i det offentliga rummet, nämligen två hundar som uppmärksammar varandra till sina ägares förtret. Ni känner igen scenen med hundar som drar i kopplet och ägarna som drar dubbelt så hårt tillbaka och kommenderar med myndig ton. Nu har jag gett fenomenet ett namn - agilitybattle. Särskillt komiskt blir det när ägarna till hundarna in i det längsta försöker undvika vetskapen om den andres excistens. Mycket komiskt indeed.

Dagens brainteaser: Vem är kriminolog och vem är festivalgeneral i Småland av dess båda herrar?